bättre sent än aldrig - vick
Hej!
Ett tag sen nu.. igen. Vet att jag sa att jag skulle bli bättre men ja, det gick inte så bra.
Jag har varit glad, fram tills för någon timmar sen.
Första som hände var att jag fick ryck på Jesper för att han inte är nöjd med den han är. Jag fattar inte hur han inte kan vara det! Han är för fan en av de mest underbara, roligaste, snällaste, bästa personerna jag vet. Ändå vill han ändra på sin personlighet. Okej för utseendet, inte för att han är ful, han se bra ut, men är det så ytligt så låt honom känna så. Men när det kommer till ens personlighet ska man, i alla fall om man är som han inte ändra på den. Är man inte stolt över sin personlighet, över den man är, kan man aldrig leva med någon annan samtidigt som man inte kan leva utan någon annan. Man kommer aldrig kunna vara ensam utan ständigt söka bekräftelse och du kommer aldrig bli nöjd. En person som inte är nöjd med sin personlighet kommer aldrig kunna slå sig till ro. Mitt ryck kom dock inte av detta, utan av att han redan bestämt sig för att han inte kunde ändra på det. Vad fan är det för inställning?! I och med att jag varit med om en liknande sak så peppade jag honom men han var så negativ och jag vet inte, orkade inte med det utan blev sur på honom. Eller nja, inte sur.. mer besviken.
Jag gillar verkligen denna grabben. Han är go att prata med.. rolig, lik mig och lyckas alltid få mig glad när jag är nere. Jag blir så himla ledsen när en sån underbar person inte kan se sin egen skönhet. Han har sagt att han inte blev arg på mig, och jag tror honom.. väl. Men jag har ändå dåligt samvete för mitt ryck.. förlåt Jesper!
Den andra grejen är att jag känner mig ensam. Jag och Jesper (surprise, surprise) pratade om att han inte gillade att se på film själv längre för han kände sig ensam. Jag förstår på sätt och vis. Man saknar det mysiga med en pojkvän/flickvän och att se en film själv känns nu för tiden nästan patetiskt. Men det var inte här jag kände mig ensam, egentligen. Jag har läst en bok, väldigt bra, men självklart en kärlekshistoria. I den här tjejens personlighet ser jag mycket av mig själv vilket gör att jag har lätt att sätta mig in i hennes situation. Men då hon träffar denna underbara killen som bara avgudar henne, man märker det direkt, så kommer skillnaderna verkligen fram.
Ojsan nu var klockan 2:08, vilket jag visste egentligen. Ska nog gå och lägga mig nu, eller nåt sånt..
Smiles from me ♥ Vick
Ett tag sen nu.. igen. Vet att jag sa att jag skulle bli bättre men ja, det gick inte så bra.
Jag har varit glad, fram tills för någon timmar sen.
Första som hände var att jag fick ryck på Jesper för att han inte är nöjd med den han är. Jag fattar inte hur han inte kan vara det! Han är för fan en av de mest underbara, roligaste, snällaste, bästa personerna jag vet. Ändå vill han ändra på sin personlighet. Okej för utseendet, inte för att han är ful, han se bra ut, men är det så ytligt så låt honom känna så. Men när det kommer till ens personlighet ska man, i alla fall om man är som han inte ändra på den. Är man inte stolt över sin personlighet, över den man är, kan man aldrig leva med någon annan samtidigt som man inte kan leva utan någon annan. Man kommer aldrig kunna vara ensam utan ständigt söka bekräftelse och du kommer aldrig bli nöjd. En person som inte är nöjd med sin personlighet kommer aldrig kunna slå sig till ro. Mitt ryck kom dock inte av detta, utan av att han redan bestämt sig för att han inte kunde ändra på det. Vad fan är det för inställning?! I och med att jag varit med om en liknande sak så peppade jag honom men han var så negativ och jag vet inte, orkade inte med det utan blev sur på honom. Eller nja, inte sur.. mer besviken.
Jag gillar verkligen denna grabben. Han är go att prata med.. rolig, lik mig och lyckas alltid få mig glad när jag är nere. Jag blir så himla ledsen när en sån underbar person inte kan se sin egen skönhet. Han har sagt att han inte blev arg på mig, och jag tror honom.. väl. Men jag har ändå dåligt samvete för mitt ryck.. förlåt Jesper!
Den andra grejen är att jag känner mig ensam. Jag och Jesper (surprise, surprise) pratade om att han inte gillade att se på film själv längre för han kände sig ensam. Jag förstår på sätt och vis. Man saknar det mysiga med en pojkvän/flickvän och att se en film själv känns nu för tiden nästan patetiskt. Men det var inte här jag kände mig ensam, egentligen. Jag har läst en bok, väldigt bra, men självklart en kärlekshistoria. I den här tjejens personlighet ser jag mycket av mig själv vilket gör att jag har lätt att sätta mig in i hennes situation. Men då hon träffar denna underbara killen som bara avgudar henne, man märker det direkt, så kommer skillnaderna verkligen fram.
Ojsan nu var klockan 2:08, vilket jag visste egentligen. Ska nog gå och lägga mig nu, eller nåt sånt..
Smiles from me ♥ Vick
Kommentarer
Trackback
